Sarons Liljor

Jag är så tacksam och glad över att få vara med i kören.
Det ger mig så otroligt mycket glädje och en känsla av samhörighet som jag aldrig upplevt förut.
Har nu fått den stora äran att spela sagoberätterska i den vårmusikal som ska ha premiär den 26 maj i Uddevalla kyrka. Är stolt över detta på flera sätt.
Under de senaste åren har jag tackat nej till många erbjudanden pga min fysiska och psykiska ohälsa.
Det har varit tungt, men samtidigt nyttigt att lära sig att säga nej. Lära sig att lyssna på sin egen kropp och inte kasta sig in i olika projekt som man kanske inte klarar att fullfölja.
Nu tackade jag JA med glädje! För nu vet jag att jag klarar det. Jag vet att mina körkompisar kommer att stötta mig, och jag vet att jag duger som jag är. Kanske inte helt och fullt i mina ögon ännu, men jag jobbar på det.
Sarons Liljor har fått mig att växa som människa, känna äkta glädje för teater och musik samt uppleva en känsla av genuin medmänsklighet.
Jag har just nu flera i min närhet som mår fruktansvärt dåligt, och det tynger mig såklart, men jag hämtar kraft och energi i kören och försöker stötta mina nära och kära så mycket jag förmår.
Empati... alla har vi våra ok att bära, glöm inte det när bördan ibland känns tung och orättvis.

Jag avslutar detta inlägg med en liten dikt:

Då och då, är himlen mörk och grå
Då och då, man ensam i kylan stå
Tänk då på, att allting ordnar sig
Och att det alltid finns en mening
För både dig och mig