Sarons Liljor

Jag är så tacksam och glad över att få vara med i kören.
Det ger mig så otroligt mycket glädje och en känsla av samhörighet som jag aldrig upplevt förut.
Har nu fått den stora äran att spela sagoberätterska i den vårmusikal som ska ha premiär den 26 maj i Uddevalla kyrka. Är stolt över detta på flera sätt.
Under de senaste åren har jag tackat nej till många erbjudanden pga min fysiska och psykiska ohälsa.
Det har varit tungt, men samtidigt nyttigt att lära sig att säga nej. Lära sig att lyssna på sin egen kropp och inte kasta sig in i olika projekt som man kanske inte klarar att fullfölja.
Nu tackade jag JA med glädje! För nu vet jag att jag klarar det. Jag vet att mina körkompisar kommer att stötta mig, och jag vet att jag duger som jag är. Kanske inte helt och fullt i mina ögon ännu, men jag jobbar på det.
Sarons Liljor har fått mig att växa som människa, känna äkta glädje för teater och musik samt uppleva en känsla av genuin medmänsklighet.
Jag har just nu flera i min närhet som mår fruktansvärt dåligt, och det tynger mig såklart, men jag hämtar kraft och energi i kören och försöker stötta mina nära och kära så mycket jag förmår.
Empati... alla har vi våra ok att bära, glöm inte det när bördan ibland känns tung och orättvis.

Jag avslutar detta inlägg med en liten dikt:

Då och då, är himlen mörk och grå
Då och då, man ensam i kylan stå
Tänk då på, att allting ordnar sig
Och att det alltid finns en mening
För både dig och mig

Hej på er!

Bakom tangentbordet finner ni Jennifer ännu en gång. I skrivande stund med tankarna mot vårmusikalen så sitter jag i Laholm, ständigt på resande fot känns det som ibland.

När jag blickar ut från där jag sitter med min dator så börjar solen sakta men säkert tränga igenom dimman som var i morse. Det märks att våren är på väg och flera vårtecken syns allt mer - mitt favorittecken är ändå krokusen som finns i alla möjliga färger, jag måste säga att när den blommar då är det vår för mig.

Vi närmar oss april med stormsteg och veckorna går otroligt fort - vet inte hur det kommer sig men man går upp när det är måndag och nästa dag är det fredag och helgen är återigen här. Förövrigt fick jag höra det i morse att det kändes som man bara gått upp i måndags för veckan har gått så fort.
Detta gör att vi närmar oss våran musikal med stora steg och jag ser med enorm förväntan fram emot den och allt som detta innebär. Extra övningar med dramat, extraövningar för solosånger och all gemenskap som vi har.

Nu är ändå övningarna i full gång och gårdagens övning med stämmor gjorde det klurigt att ibland hitta exakta tonen vid det tillfället men med skivan till som vi fått så ska vi nog få ihop de allra klurigaste tonerna också och få det att låta som enda ton.

För min egen del så blir det några extra övningar för mitt solo. Nervöst känns det men jag är full av förväntan och efter igår så känns det extra bra. Jag vet inte varför men det kändes bra igår och det känns som det lossnade något i mig som gör att jag att mer och mer vågar tro på detta.

Så med dessa små rader lämnar jag tankarna åt någon annan.

Vi ses vänner!
Kram Jennifer